Motion till ombudsmötet 1998:507 av Britta Olinder om omorganisationen i Kyrkans hus

Ombudsmötet OMot 1998:507

Ett gott och smidigt samarbete mellan Svenska kyrkans olika grenar är viktigt, särskilt inför de ändrade relationerna till staten. Därför har man genomfört en stor omorganisation av kyrkans kansli. Det är naturligtvis inte lätt att organisera om så många olika mindre arbetsgemenskaper. Men vad vi nu ser ger anledning till både bekymmer och vånda.

Alltför många medarbetare med självständighet och kompetens har försvunnit. Kansliet har i stället blivit en marknad för ja-sägare. Man anar manipulation och behov av detaljkontroll.

Samarbete är inte tillräckligt. Det skall vara integration. Men integration mellan organisationer innebär också en uppsplittring av respektive organisations arbete och det har visat sig vara en stor nackdel, framför allt i förhållande till kyrkomedlemmar runt om i landet. När t.ex. integration mellan de olika utrikesorganisationerna får högsta prioritet, då blir deras arbete lidande. Detta har vittgående följder ute i stift och församlingar, där ombuden bli besvikna, frustrerade och tappar taget.

Om man går till de återverkningar vi kan se här i ombudsmötet, kan man nämna verksamhetsberättelserna och deras behandling. De skall nu vara tillskurna efter samma mått, inte efter vad som finns att redogöra för. Se på utrikesorganisationerna, som förra året blev behandlade i klump i ekumenikutskottet och på en tredjedel av tiden som brukade ägnas åt dem. Resultatet blir ytlighet och bristande engagemang.

Mot bakgrund av ovanstående hemställs

att ombudsmötet beslutar att tillsätta en grupp förtroendevalda att gå igenom problemen med kyrkans centrala förvaltning för att få den att fungera på ett mer tillfredsställande sätt.

Göteborg den 16 juni 1998

Britta Olinder